Fina Mongoliet

Igår rullade tåget in i Ulan Bator. Klockan drogs tillbaka en timme vilket jag helt missat, men vad gör det när man fick uppleva en soluppgång från tågfönstret? Dimmorna lättade från kullarna och solen färgade himlen röd, vackert!

Efter lite irrande i stan (första stället vi kollade var uuh) hamnade vi till slut på gästhuset Golden Gobi och det var tur! Stället var nybyggt och väldigt fräscht och priset nästan skrattretande. För ett dubbelrum med eget badrum, med tusen gånger bättre standard än Ryssland betalar vi 8 US dollar pp. Då ingår frukost! Ägarinnan pratar flytande engelska efter 9 år som guide och fick oss att känna oss välkomna direkt. Hon bjöd på te och smörgås och fixade snabbt ihop ett utflyktspaket åt oss så att vi fick åka ut i en nationalpark och bo i ger/jurta. Över lag verkar folket mycket vänligare och trevligare här, alla vill hjälpa till, alla bjuder på ett leende. Tror inte jag såg ett leende i Ryssland.

Så efter någon timmes skumpande i minibuss satt vi då i nationalparken i vårt alldeles egna tält med braskamin i mitten. Vi blev inbjudna på mongoliskt te i familjens ger vilket inte alls är som vårt te. Det består av ljummen komjölk, salt och lite grönt te. Inte särskilt gott men heller så äckligt man hört ryktas om. Sedan fick vi lunch, en god soppa, bröd och dumplings, hurr gott som helst! Jag som oroat mig för att de endast åt torkat getkött…
Landskapet är vackert och allt är väldigt tyst och lugnt. Sebbe är ute och rider och allergikern sitter i tältet med laptopen. Passar kanske inte in, det är väl just vid sådana här tillfällen man ska njuta av att vara bortkopplad från alla moderniteter. Men va f-n, i familjens tält finns ju TV och jag har ju inget bättre för mig när min Djingis Khan ryttare är iväg. Ska försöka hålla liv i brasan…